Det er kanskje også umulig å skrive et innlegg som lever opp til fakta:
Bloggen fyller tyve år!
For to dager siden, riktignok, men da glemte jeg det. Jeg hadde egentlig planlagt å skrive noe på dagen. Men det er mulig Elkjøp overtok da. Og jeg hadde ikke planlagt hva jeg skulle skrive, bare AT.
Men tenk at dette er en tyveåring. Tenk alt livet jeg har levd siden jeg bestemte meg for at deler av det skulle ut på nett.
Da jeg begynte var det en sånn greie, alle blogget, alle på Kunsthøgskolen iallefall, vi kommenterte i hverandres blogger hele tiden og så falt alle fra, bortsett fra meg, som satt hypnotisert ved tastaturet og bare fikk utløp. For. Ting. Hvem vet for hva, egentlig. En kommuniksajonstrang der jeg bestemte helt sjøl. Det er litt som å sitte og nynne på internett. Man lager lyd, man sier at man er her, men det er ikke så farlig. Man sier bare hei. En introvert måte å være veldig ekstrovert på.
Det er litt synd at jeg ikke blogget da jeg studerte musikk. Det hadde jeg likt å lese. Og det er jo poenget med bloggen, å skrive ned, å gå tilbake, å huske. Der pappa hadde værdagbok og kunne gå 13 år tilbake og se om det snedde denne dagen, kan jeg gå tilbake og se at på denne dagen for tretten år siden holdt jeg på å avslutte min tid på Konstfack. Jøss. Sånn var livet da. Så intenst. For meg har det mer verdi en snevær. Men vi var jo forskjellige.
Jeg har skrevet endel om pappa, både om da han levde og da han døde. Og endel forbrukerjournalistikk har det jo også blitt. Kunst. Samiske greier. Lite om mann og barn. Mye om jobbing. Men mest bare nynning.
Den største endringen er nok kommentarfeltet. Nå er det et par kommentarer i uka, før var det 5-10 hver dag. Vi var et annet gjeng. Jeg kjente og hadde møtt alle som kommenterte. Nå kjenner jeg dere bare gjennom deres egen blogger. Jeg tror også jeg leser mye mindre blogger enn før, jeg liker jo best hverdagsbloggene, de andre som nynner på internett, ikke de som har det som karriere og levevei. Jeg finner ikke de andre nynnerne i Norge, kanskje de ikke finnes. Kanskje alle sluttet. Jeg leser endel svenske blogger, jeg bodde jo også mange år i Sverige. Blogging er nok rett og slett sånt som folk ikke driver med mer. Det var en greie. Folk falt fra. Men ikke vi.
Hvem vet når denne bloggen følger på alle de andre døende bloggene, de som bare oppdateres en gang i blant, plutselig er det stille, så kommer det et innlegg til, bloggeren tror at hun fortsatt blogger, men gjør ikke det, bloggen er dødsdømt. Der er ikke jeg, ikke nå. Det kan være jeg også ender der, men foreløpig er dette en blogg som nynner videre ut i internetts store mørke av små lysglimt her og der.
Gratulerer med tyveårsdagen, lille teite blogg! Jeg elsker deg!
5 kommentarer:
Gratulerer med tjueåringen! Bloggen din er en av de sjeldne gode ting på internettet, håper den får leve i mange år til.
Vad fint med ett 20 års arkiv över ditt liv! Jag tycker ockdå att en stor poäng är att kunna gå tillbaka och läsa i sin egen blogg och reflektera över hur livet förändras och hur lite vi vet om hur det kommer förändras! Jag tryckte min blogg som bok i vintras, som en framtidssäkring. Det var lätt men dyrt. Det blev 3 böcker på totalt 900 sidor. Och då hade jag "bara" bloggat i 8 år. Det blev fina böcker iaf och känns helt klart värt det!
Jag gillar bloggformatet mycket mer än Facebook och instagram, för att det är ett lugnare format. Lugnare i o m de längre texterna. Och jag gillar också mest de små vardagsbloggarna! Fortsätt skriv så ska jag fortsätta läsa!
Hjärtliga gratulationer! Att nynna på internet. det är en så fin beskrivning av vad det är att blogga. Detta är den enda blogg på norska som jag läser. Det är fint. / annannan
Grattis! Min blogg fyller 18 i år och får både rösta och köpa folköl. Ibland känner man sig som en dinosaurie när man uttalar orden "min blogg" (vilket nog inte hänt sedan debaclet i Jämmerdalen), men visst är det kul och intressant att ha sitt arkiv och när som helst kunna resa tillbaka i tiden och läsa om vad man gjorde, vad man tyckte, vem man var.
Gratulerer! Jeg leser bloggen din for å få et lite avbrekk i hverdagen og smile litt av elkjøp og andre håpløse situasjoner innimellom. Ikke flink til å legge igjen kommentarer, men setter stor pris på at du orker å fortsette.
Legg inn en kommentar