Eh ja. Det ble en pause på noen flere dager enn normalt for enn sånn kvantitav skribent som meg, for jeg var så less på alt og syntes vel ikke at jeg fortjente å være lei noentingsom helst for det går jo BRAAAA men innså at man kanskje er lei uansett om man har fortjent det eller ikke. Iallefall har det ikke fungert å si skjerp deg du har det bra med strengestemmen, like sliten og lei var jeg.
Det får vel være greit.
I dag begynner vevekurset mitt og gjett hvem som er kjempeforkjølet. Det er kurslæreren. Vet ikke helt hva jeg gjør. Tror jeg klarer å gjennomføre denne kvelden, men er det ok å gå å være forkjølet på folk? Hvordan skal jeg klare åtte timer på mitt beste lørdag og søndag?
Jeg har vel nesten ikke vært forkjølet siden vi var på ferie heller, så det kom litt ut av det blå. I fjor på denne tiden hadde jeg vært hjemme med forkjølelse halve arbeidsåret. (Statistikk tidlig på året vet dere, slår alltid interessant ut).
Og denne kurskvelden. Blir nok også interessant.
3 kommentarer:
Svårt att veta hur man ska förhålla sig till förkylning nu, tycker jag. Förr gick man ju till jobbet som vanligt, i alla fall om man var feberfri, och hostade och snorade och det var ingen som sa något om det. Och det var kanske inte 100 % rimligt ändå. Men så kom covid och man kunde knappt harkla sig utan att folk skrek rakt ut och sprang åt andra hållet. Men hur funkar det nu? Känner mig väldigt osäker på vad som är förkylnings-vett-och-etikett nuförtiden?
Ja, men før, når folk kom på jobb og hosta og snørra og man ikke sa noe, så TENKTE man sitt. Iallefall jeg.
Nå tror jeg vi gjør akkurat det samme men med stor usikkerhetsfølelse.
Yuck, ja jag minns en kollega som ofta var förkyld och varje gång satt hen i det gemensamma fikarummet och snöt sig ljudligt och länge medan andra satt och åt 🤮 Allt var inte bättre förr!
Legg inn en kommentar